Hej Skolan, det är jag ”den jobbiga föräldern” igen!

Hej skolan! Jag känner att vi behöver prata..

Det är inte så långt mellan gångerna vi talas vid men jag känner ändå att vi behöver reda ut en del missförstånd. Skolan är ingen samlingsplats där barnen ska vara för att de har skolplikt! Barnen ska också lära sig något i skolan och de gör de genom att få rätt förutsättningar till att lära sig. Alla barn lär sig olika och har olika förutsättningar i skolan men det finns en sak som alla barn har gemensamt. Drömmar! De drömmer om vad de vill göra när de blir vuxna, vad de ska jobba med, kanske få egen familj eller köpa 10 hundar. Barns drömmar krossas av en skola som inte är anpassad för dem. ”Du kan bli precis vad du vill” är en klyscha som faktiskt också är verklighet om vi tillåter det. Men som skolan ser ut idag kommer det inte vara möjligt för alla elever eftersom de inte har samma förutsättningar.

Idag är det många barn som inte får den hjälp de behöver i skolan och riskerar att antingen bli hemmasittare eller brottas med hög frånvaro. För om vi bara tillåter oss att gissa varför dessa två fenomen förekommer i skolan skulle jag inte vara sen med att påstå att det ligger på hur skolan anpassat för dessa elever och gett dem möjlighet att lära sig i skolan. Skolan måste börja med att ta eleverna på allvar direkt, inte skylla ifrån sig till eleverna eller vänta tills nån annan instans orkar ta tag i eleven. Det är i skolan kompisarna finns och gemenskapen, tillhörigheten och skolan ska vara en känsla av sammanhang. Det är i skolan vi utvecklas och det är därför extra viktigt att alla ska trivas och känna sig välkomna.

Om du inte får det stöd du behöver för att utvecklas kommer du också känna dig utanför, halka efter och kanske till och med känna dig ovälkommen. Detta kan i sin tur leda till ofrivillig frånvaro eftersom skolan ändå inte känns meningsfull. Det är dags att skolan börjar göra sitt för att dessa elever ska slippa bli hemmasittare, förlora tid för lärande och utveckling och skapa psykisk ohälsa. Barn måste få kosta pengar, det måste få svida i kassa för att en elev ska nå målan i skolan. Det är värt de, varje elev är värd det! Skolan måste göra sitt yttersta för att varje elev ska vilja komma till skolan och känna att det är meningsfullt och när dagen är slut längta tillbaka till imorgon!

Har du elever på din skola som har hög frånvaro, ”flummar runt” och är allmänt ovillig att göra skolarbete?

Då har du ett viktigt jobb framför dig, kanske det viktigaste du kan göra för en person någonsin i ditt liv. Du kan förändra en hel framtidsbild hos en annan människa genom att skapa förtroende och verkligen arbete för att den här eleven kommer nå så långt som möjligt. Du kan skapa glädje och meningsfullhet hos den här eleven för att komma till skolan, utvecklas och bli just det där som hen drömmer om att bli. Sudda bort de dömande tankarna och fokusera på det positiva. Har du inte själv tid, vänd dig till dina arbetskompisar. Kan ni göra något tillsammans? Kan rektorn göra något? Kanske ni måste be om mer resurser och pengar? Det är kanske en politikerfråga? Vad du än gör, gå inte bara förbi och tänk ”Det där får nån annan fixa!” – Det kunde lika gärna vara ditt barn!

 

Vänliga hälsningar,
”Den jobbiga föräldern”


Det här inlägget är inte riktad till någon specifik skola utan till alla skolor i Sverige som behöver läsa detta! Det handlar inte heller om mina egna barn. Det handlar om alla våra barn, i alla årskurser!
Vi behöver prata mer om skolans* ansvar. 
Det är skolplikt i Sverige men då måste också skolan vara anpassad för att ge en meningsfull skolgång till de elever som inte klarar de höga kraven som finns inom skolan idag! Jag vill att varje elev ska få möjlighet att skina och växa, det är möjligt om skolan tillåter det. Om skolan slutar lägga skulden på att eleven ”vägrar göra som skolan säger”. Om vi kan bemöta dessa elever där de är och tillåta en annan slags undervisning och VÅGAR lägga pengar på dessa elever så kommer det blir så mycket mer värdefullt i slutändan, både ekonomiskt och psykiskt! Tack för mig..

* Hela skolsystemet från lärare, rektorer, verksamhetschefer till politiker..

3 kommentarer Lägg till din
  1. Anpassning så långt det går, absolut!
    En skyldighet att som förälder sluta blunda för realiteten och acceptera att barnet är svagt i skolan och inte vägra utredning kring Npf, begåvningsområde, vägra medicinering etc är lika viktigt! För att detta skall komma till stånd måste det bli accepterat att vara annorlunda. Där, fru Fjellström, gör du ett viktigt arbete när det gäller att sprida ljus över npf-familjernas situation. 💪

  2. Helt otroligt bra skrivet! Läste och höll med. Delade till massor av människor jag känner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *